För ett tag sen gick en fantastisk dokumentär på SVT, Suddenly Last Winter. Gjord av två italienska journalister, Gustav Hofer och Luca Ragazzi. De är två unga killar som bor tillsammans i Rom, de är ett par sen lång tid och har självklart funderat på att gifta sig.
För några år sen togs frågan om homoäktenskap upp som ett vallöfte från oppositionen i Italien. Berlusconi satt vid makten och detta var ett sätt att få många gay-röster. Två år efter att de vunnit valet, och efter stora protester från Italiens katolska befolkning, försvann frågan från dagordningen. Gustav och Luca mötte många olika röster under tiden de gjorde filmen. Människor var väldigt upprörda av att man ens kunde tänka sig få igenom en sån här lag. En massiv motdemonstration anordnades, Familjens dag. En dag då folk visade att de minsann inte tänkte dela sitt familjeideal med bögar och flator.
Mitt starkaste minne från filmen är när Luca frågar en kvinna på stan om vad hon tycker om honom efter han berättat att han är ihop med Gustav som står bakom kameran. Hennes svar är kort och tydligt:
Ni tror bara att ni är tillsammans.
Deras kärlek räknades inte, den fanns inte på riktigt.
Det är tunga berättelser vi får höra om. Unga män som blivit mördade bara för att de har en annan läggning. Bundna vid staket en kall natt med en skallfraktur som sträcker sig från bakhuvudet till tinningen. Nerkörda i kloaken efter att de fått sin hals avskuren, där de får ligga i över en vecka. Skjutna i ryggen när de flyr från misshandel.
Den enda gången vi samlas och visar upp oss är på pridefestivaler. Vi klär ut oss, dansar, sjunger och skrattar. Är detta grunden till all ilska? Att vi är så glada?
Ladda hem filmerna, se dem, sprid dem, läs boken. Sen vet ni vad som måste göras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar